Livet, en drone (+ turné)

20 Okt, 2014 | Kommentarer (53)

Det finns något slags grundläge: missförstådd, kanske. Eller mindre värd. Ibland tänker jag att det beror på klass och ibland tror jag det beror på varifrån en kommer, exempelvis Norrbotten, Luleå, Tuna. Som om det inte i sig skulle vara klassmarkörer.

Hursomhelst så påverkar det det jag gör, orsaken är kanske inte så intressant. Eller så är den det. Det går såklart att säga att det ändå är resultatet som räknas. Lite sådär i linje med det akademiska och objektiv sanning. Man bör bedöma verk och ej verkställare. Men ärligt, hur är det ens möjligt? För mig bryts det ned i två delar. Är man intresserad vill man veta mer. Då sipprar så småningom information om upphovshen in i verket. Alltså, fördjupad kunskap omöjliggör objektivitet. Men objektivitet är absolut nödvändigt när det kommer till att avgöra verkets värde. Fast vad är värdet då? Vad är mer värt än annat? Finns det fasta parametrar att ta ställning till? En kravlista, liksom. Och ju fler och mer trovärdigt verket uppfyller dessa krav, desto bättre är verket.

Kraven är kanske; originalitet, uppriktighet, mod. Men vad betyder de orden egentligen?

Eller så är de: allmängiltighet, förmågan att beröra och förmågan att stå på egna ben utan ekonomiskt stöd. Det låter ju såklart flummigt. Borgerligt, rentav ekonomistiskt och höger.

Även om jag kanske tycker att det senare är fel så är det antagligen den vanligaste synen på kultur. Och det är ju fullt möjligt att byta orden så de passar bättre ihop med den politiska åskådning en vill associeras med. För det är ju oundvikligt, särskilt i dessa tider. Allt har politiska konnotationer och undertoner. Till och med Lotta Engberg är politisk. Till och med Gladiatorerna och nyfödda barn har en politisk dimension. Det där med ”att stå på egna ben utan ekonomiskt stöd” tillexempel. Om jag skrev autonom i stället så blev det ju direkt en annan ton. Och om jag med allmängiltighet menade ”alla i exempelvis punkscenen” och med förmågan att beröra inte särskilt menade hjärta och smärta och svensktopp utan kanske lika gärna att gå rakt igenom den högst individanpassade, smala rutan som heter youtube, som Huggy Bear live i Skottland 1992, eller Good Throb live i London 2014, eller Current 93 live i Halifax 2013. Et cetera.

Så vad vill jag säga egentligen, jag vet inte. Min avsikt var egentligen den att jag skulle påminna om spelningarna här till höger, höstturnén. Samt att skriva lite mer personligt om vad jag håller på med nuförtiden. Vilket är att jag jobbar oavbrutet utan att hittills tjänat nästan något alls. Det var antagligen Begmanstipendiet som försatte mig i den situationen: två och en halv vecka utan inkomst, utan att hålla på med flera saker samtidigt, sätter sina spår.

Den var mäktig, Fårövistelsen. Och den fick mig att fatta något slags beslut. ”Något slags”, för jag har inte riktigt kunnat formulera det ännu. Eller så formulerade jag det för en sisådär 30 år sedan. Men det går lite ut på att inte vila förrän jag fått sagt det jag vill få sagt. Med den oundvikliga följden att ju mer jag försöker ju mer förändras det jag verkligen vill säga, lite som här ovan. Lite att frågorna har inga svar, de får egna liv och ställer egna frågor. Men rent faktiskt så gjorde jag och Petter Granberg nästan en hel skiva på Fårö. Vi skrev och spelade in ett femtontal låtar och fortsatte sedan i Luleå och det är kanske inte klart ännu, men det är långt gånget. Det är försent för abort.

En måhända morbid liknelse, men jag tänker någonstans att skivor, för mig, är som barn. Att alla skivor, all konstnärlig verksamhet, är samma barn, kommer ur samma genbank liksom. Och kom jag fram till något specifikt på just Fårö, vad gäller mig själv som förälder till skivor, så är det nog att jag aldrig tänker backa från dem på grund av rädsla för pretentioner, av rädsla för hur jag kanske framstår i andras ögon, av rädsla för att visa hur jag känner för mina barn, min totala kärlek och hängivelse till dem. Och om det inte framgått innan så gjorde Bergmanstipendiet underverk för min hybris. All Time High, som ni märker.

I november släpper Wahlström & Widstrand en samlingsvolym med mina diktsamlingar, alla i en. Den heter: ”Vart ska vi det vet jag men när är vi framme”.

Sent i januari kommer skivan jag gjorde tillsammans med Råd Kjetil Senza Testa släppas, ”Levande död i Norra Norrland” heter den, bolaget som ger ut det mästerverket heter Lamour. Ja, det är ett mästerverk.

Innan dess kommer det nog en EP med Södra Sverige, vi ska spela in den om någon vecka, bara nya låtar (om någon fått för sig att det var ett ”projekt”, alltså).

Och jag har fortfarande en massa låtar som inte kommer med på min och Petters helt elektroniska skiva, och jag har för avsikt att spela in dem med, men den inspelningen är just nu ett embryo som ligger och skvalpar skönt och oskuldsfullt i mig.

Men för att återknyta så vill jag säga att det där grundläget är oförändrat, oavsett vad det beror på. Jag kan tänka mig att Håkan Hellström efter publikrekordet på Ullevi i somras mest av allt tänker på de eventuellt sura miner den spelning gav upphov till. Att visst gödde den hans ego på ett skönt sätt, men ändå. Att oron, olustighetskänslan dominerar. Tanken på att ju fler som älskar en också innebär att fler inte gör det är den som dominerar. Det går inte, jag kan inte, säga varför det är så. Men varje gång är en ny gång, alla barn är olika, trots att vi är samma gamla neurotiska personer som vi var innan. Livet, levandet, är ju minimalistiskt på det viset. En drone. Ett ljud som förändras, inte på grund av dess källa, utan på grund av exakt allt det kommer i kontakt med.

Men hej då,
Matti

 

PS. Här är höstens alla turnédatum:

Mattias Alkberg solo

24/10 – Föreningsgatan 7, Luleå (akustiskt)

31/10 – Stensökrogen, Kalmar (akustiskt + läser dikter)

01/11 – Blå båten, Malmö  (akustiskt + läser dikter)

02/12 – Väven, Umeå (akustiskt + samtal med Annika Norlin, Athena Farrokhzad, Sebbe Staxx och Po Tidholm)

Mattias Alkberg/Södra Sverige

07/11 – Satin, Örebro

08/11 – L’Orient, Linköping

21/11 – Storsjöteatern, Östersund

22/11 – Scharinska, Umeå

27/11 – Debaser Medis, Stockholm (med Hurula)

28/11 – The Tivoli, Helsingborg

29/11 – Babel, Malmö

05/12 – Kafé de Luxe, Växjö

06/12 – Söders källa, Gävle

SVT visar konsertfilm med Mattias Alkbergs Begravning från Dramaten

26 Aug, 2014 | Kommentarer (686)

Lördagen den 13 september visar Musik Special i SVT en konsertfilm med Mattias Alkbergs Begravning, inspelad under Alkbergs hyllade föreställning på Dramaten förra året. Den utsålda konserten fick bland annat högsta betyg i DN.

Filmen är regisserad av Carl Dieker som även gjorde videon till Skända Flaggan från albumet Mattias Alkbergs Begravning.

Konserten är på många sätt en udda uppenbarelse. Låtar varvas med drömlik poesi, och i konsertfilmen varvas föreställningen med nyinspelade intervjuer där kollegor, musiker och andra kulturpersonligheter bidrar till att porträttera den mångfacetterade Alkberg. Medverkar gör Karin Mamma Andersson, Carl Johan de Geer, Kajsa Grytt, Elin Unnes, John Swedenmark, Sven Björklund, Manuela de Gouveia, Julia Hanberg och Maria Eriksson.

Filmen är producerad av Carl Dieker Productions med stöd av BD Pop, Luger och Novoton.

Sändningsdatum: lördag 13 september
Tid: 21.05
Kanal: SVT2

Mattias Alkberg får Bergmanstipendiet

Mattias Alkberg har tilldelats Stiftelsen Bergmangårdarnas stipendium och åker till Bergmangårdarna på Fårö under augusti/september för att skriva och börja inspelningen av en ny skiva. Albumet produceras av Matti tillsammans med Petter Granberg (Norra Kust, Mattias Alkbergs Begravning) och planeras att släppas under 2015 av Teg Publishing i samproduktion med BD Pop.

Du är en kattunge på P3s spellista

I förra veckan släpptes Södra Sverige och i måndags plockade P3 upp låten Du är en kattunge på rotation. Lyssna på låten på Spotify.

Mattias Alkberg/Södra Sverige ute nu!

20 Aug, 2014 | Kommentarer (65)

Punkrock
Själens spegel
Solidaritet, anarki.

PING: Mats Wikström, Elin Hellrönn, Athena Farrokzhad, Thåström, Johan Forsberg, Emma Swanberg, Karin Mamma Andersson, Po Tidholm, Robert Hurula, Manuela de Gouveia, Annika Norlin, Joakim Åhlund, Robin Bernhardsson, Janinne Sandström Oja, Måns Lundstedt, Alina Björkén, Syster, Lillasyster, Peter Nuottaniemi, Jockum Nordström, Nina Björk, Jenny Nilsson, Johannes Klenell, Liv Strömquist, Anders Teglund, Angelica Alkberg, Calle Olsson, Rebecca & Fiona, Julia Hanberg, Beyond Pink, Åsa Linderborg, Pontus Lundkvist, Birgit Bidder, Linda Wincent, Lukas Moodysson, Magnus Ekelund, Chrystal Kunosson, Lina Ekdahl, Kristina Lugn, Benmjöl, Johan Dahlberg, Staffan Westerberg, Anna Vnuk, Johan Jönson, Niklas Svensson, Katarina Kieri, Ellen Dahlgren, Maria Eriksson, Blänk, Pär Thörn, Viktor Lundmark, Patrik Arve, Magnus Ekelund, Åsa Petersen, Nike Markelius, Jonas Teglund, Luleå Pride, Kajsa Grytt, Isak Sundström, Linda Pira, Johan Söderbäck, Dennis Lyxzén, Conny Nimmersjö, Andres Lokko, Råd Kjetil Senza Testa, Nathan Hamelberg, Linus Lutti, Üni Foreman, Namo Marouf, Cristian Ramirez, Lina Högström, Jenny Wilson, Erik Jonsson, Anna Mattsson, Randiga Rut, Pancake Lady, Mariana Vnuk, Erik Lahti, Siri Ahmed-Backström, Bäddat för trubbel, Martin Hanberg, Mimmi Skog, Erik Hjärtberg, Zacke, Helene Rådberg, Emil Boss, Daniel Söderberg, Martina Montelius, Ola Gustafsson, Nina Nino Ramsby, Bröderna Lindgren, Eija Hetektivi Olsson, Håkan Sörle, Milyon, Salazar Bros, Henrik Höckert, Utbrott, Kristian Pettersson, Cornelia Waller, Marianne Björkén, Anna Waara, Matilda Eriksson, Grrrlcollection, Nora Bredefeldt, Joel Modin, Maria Hedberg, Kalle Malm, Pernilla Berglund, Ola Söderholm, Staffan Westerberg, Joakim Wallström, David Vikgren, Linn Hansén, Lars Mikael Raatamaa, Per Hansson, Tom Malmquist, Manuela Iwansson, Tiger Bell, Martina Johansson.

Pinga gärna vidare, kampen tillhör alla. Hej då haters.

– Mattias Alkberg/Södra Sverige

Förhandslyssna på Mattias Alkberg/Södra Sverige

04 Aug, 2014 | Kommentarer (167)

Mattias Alkbergs nya album SÖDRA SVERIGE släpps på LP den 20 augusti. Men redan idag kan du förhandslyssna på fyra låtar via Spotify, inför deras spelning på Way Out West på torsdag.

Läs texterna här: www.tegpublishing.se/mattias-alkbergsodra-sverige-albumsampler/

Förhandsbeställ albumet + exklusiv tygpåse från Bengans: http://bengans.se/minishops/mattiasalkberg/

Du vet väl om att jag är värdefull?

09 Jul, 2014 | Kommentarer (295)

Jag är till exempel DN
Jämt genomtänkt och jämn
i psyke och stringens
Jag har språket, alltså makten

Men annat med
Upplaga och renommé
Och Stockholm
alltings jävla epicentrum

Jag är till exempel idrotten
Till exempel marknaden
Till exempel kvällspressen
Till exempel alla män

Men annat med
Upplaga och renommé
och Stockholm
alltings jävla epicentrum

Och mer så klart
Till exempel klass och ras
Och tolkningsföreträde
Friktionsfri, nedärvd glädje

/ / /

Ny singel från albumet SÖDRA SVERIGE som släpps den 20 augusti. Förhandsbeställ tillsammans med tygpåse via Bengans eller enbart albumet via Drella.

Den 22 augusti är det releasefest på Fritz’s Corner i Stockholm. Köp biljetter här.

För recensionsexemplar, intervjuförfrågningar och övrigt, kontakta: info@tegpublishing.se

 

 

Mattias Alkberg – Nöff nöff

09 Jun, 2014 | Kommentarer (564)

Till hösten är det val igen. Nöff nöff. Är det nåt problem med det?

Den 20 augusti släpps Mattias Alkbergs nya album SÖDRA SVERIGE. En punkskiva, 13 låtar på 22 minuter, total riffglädje. MATTIAS ALKBERG/SÖDRA SVERIGE är också klara för Stay Out West, den 7-9 aug.

Kommande spelningar:

11/7 Nordingråfestivalen
12/07 Trästocksfestivalen
19/07 UxU, Umeå
07/08 Way Out West

Support Nöff nöff: http://twibbon.com/support/n%C3%B6ff-n%C3%B6ff
Kontakt: info@tegpublishing.se

Epitafium EP – Mattias Alkbergs Begravning

11 Apr, 2014 | Kommentarer (1 056)

På Record Store Day den 26 april 2014 släpps Epitafium EP av Mattias Alkbergs Begravning. Den är ett samarbete med Karin Mamma Andersson, Staffan Westerberg och Skator. Alkberg låter hälsa:

”Jag hatar världen som den verkar ha varit, definitivt är och förmodligen kommer fortsätta vara men jag älskar många människor, till och med de flesta, och jag ska aldrig dö.

Det här är det sista inspelade materialet som finns och kommer att finnas med Mattias Alkbergs Begravning. På så vis är detta ett epitaf, en gravskrift, ett minnestal. Man kan göra flera såna kopplingar, det handlar om låtval och så, men jag vill inte skriva någon på näsan. Och måhända är det oändligt pretentiöst att kalla denna skiva för Epitafium. Men jag skiter vänligen helt i vad andra tycker.”

/ Mattias Alkberg, sent år 2013, mitt i snön och snön

* * *

Epitafium är en 12-tums vinyl med målningar av Karin Mamma Andersson, ett gediget omslag som också är en stor utvikningsbar poster.

Vi hör Alkberg sjunga nya låten Ändå men ändå och Nord och Syd-covern Inte idag. Skator gör en egensinnig och vibrerande tolkning av låten Solljus/Gravljus från albumet Mattias Alkbergs Begravning. Staffan Westerberg framför också sin tolkning av samma låt, en version som heter Ritten och är en homoerotisk fantasi om hans egen far.

Sammantaget är EPn ett konstverk där fyra av landets största konstnärer möts, alla tongivande för sin generation och alla med rötterna i norra Sverige: Luleå och Luleå och Luleå och Umeå.

Epitafium är ett slags fysisk manifestering av taktila värden. Den släpps enbart på vinyl och kommer inte att göras tillgänglig digitalt. Detta finns inte till för att konsumeras som vore det luft.

Hur man än beter sig är det kört. En dag ska allt bli luft, men allt är inte luft.

 

Förhandsbeställ Epitafium här »

Relativt Norrbotten

24 Dec, 2013 | Kommentarer (1 730)

Orkar man med julen? Jo, det gör man väl. Men om inte, så får ni en låt jag och Jonatan Lundberg spelade in helt live hemma hos honom i oktober. Som handlar om livet i norrbotten, om det norrbottniska kynnet. Kanske inte mycket till julklapp, men det kommer å andra sidan en hel tolva snart som är så exklusiv att klockorna stannar. Ha det fint nu, och bråka inte med varandra.

En synnerligen god jul till alla och envar.

/Matti

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Relativt Norrbotten

Nu mår man
Man har hållit fortet till den sista
Pengarna tog slut men det blev pizza
Jag kan ha samma jacka en månad till
Ha dubbla tischor för det är ändå april
Och snart kommer sommaren
Och förhoppningsvis värmen
Relativt Norrbotten

Se skärgården
Det är en av Sveriges allra största
Har iofs knappt vart där men har hört att
det går turbåtar till varenda liten sten
Man hyr en stuga i ett dygn för tusen spänn
Åh, att spendera sommarkvällen
Insläppt i gemenskapen
Relativt Norrbotten

Man handlar
Man vill ha guldkant på tillvaron men man pantar
Man tjänar knappt ett enda öre fast man kan allt
Men man slipper ändå alla stockholmssvin
Vad ska man med fungerande lokaltrafik
Så här mitt i sommaren
Vem klagar på avstånden
Relativt Norrbotten

Och ute
Man köper en stor stark och några shots
I midnattssolen, man ska hem, och nån vill slåss
Och man vaknar, det är morgon på akuten
Klart, det hade ju vart värre att bli skjuten
Och sommarsolen sipprar in
Genom gliporna i gasbindan
Relativt Norrbotten

Memento Mori

12 Okt, 2013 | Kommentarer (1 364)

Dead Alkberg, det har blivit namnet på det jag gör med band, live alltså. Utan att ha något särskilt att sälja. Som exempelvis en ny skiva. Vi gör en liten miniturné i månadsskiftet oktober/november.

Mycket möjligt använde jag namnet Dead Alkberg lite vidlyftigt och utan eftertanke den här gången. De jag spelar med är Tomas Bäcklund och Jonatan Lundberg, som ju varit med på hela den här Begravningstrippen. Trummor spelar Anton Nyström, till vardags i bland andra Utbrott och Eterkropp. Och så långt är allt lugnt Alkberg-wise, men på sång och gitarr har vi ingen mindre än Conny Nimmersjö med oss. Tanken är att vi ska spela gammalt och nytt, men mest nytt. Conny har spelat in en ny skiva och vi kommer köra rätt mycket från den. Vi blir alltså två som frontar. Som Beatles. Eller Sator. Vi skulle alltså lika gärna kunnat kalla oss Dead Nimmersjö. Eller ha ett tredje alternativ, mer liksom namnnneutralt. Som The Skate Boards. Eller Överdos. Men jag var stressad och det var bråttom, ok? Förlåt.

För att ytterligare komplicera det så kom det här i dagen för att jag blev tillfrågad att öppna för Brända Barn på deras återföreningsspelning i Sundsvall. Och bara en idiot hade ju tackat nej till ett så ärofullt uppdrag. Men inte jag. Och den förfrågan var inte heller tagen ur luften, Brända Barns första och hittills enda skiva, Allt står i lågor fyller 30 år, eller vad det är. I samband med det spelade först Conny in en cover tillsammans med Magnus Carlsson och lite senare gjorde även jag, Tomas och Olle Nyman det. Och alla blev så nöjda att det blir en splitsingel på MNW vad det lider. Så ja, här är vi nu. Dead Alkberg.

På tal om döden så nämnde jag en EP som skulle släppas i slutet av sommaren, men det gjorde det ju inte. Efter en del stötande och blötande så kommer den snart i alla fall. Den släpps av Teg Publishing och endast på 12″ vinyl till att börja med. Det är årets julklapp, det är jag helt säker på. Den kommer heta Mattias Alkbergs Begravning: Epitafium. Och är precis det, en minnesplakett, en slags försäkran om att döden inte nödvändigtvis är slutet, att någon tar vid och kanske över. Att en kanske lever vidare efter sin begravning. Eller att tomrummet man lämnar efter sig fylls av något som inte fick riktigt plats någonstans innan. Äh, ni fattar när den kommer.

Men, hörs då.

All The Most Serious Art Is Not Only Sad But Hilarious

02 Sep, 2013 | Kommentarer (799)

Läste efter ett par men inte många om och men Richard Hells självbiografi. Den var meget bra. Först och främst det helt okonstlade, han berättar det han minns och gissar och antar ibland. Utan att det blir rörigt. Det är familj såklart, och vänner. Skolor och skolk och en dröm om att rymma iväg. En tämligen ordinär rockografi: man väntar på att de biografiska fakta man har genom låtar och intervjuer och andras vittnesmål ska dyka upp och belysa saker på nytt sätt, eller bekräfta. Och så sker och man är glad. Rörd emellanåt.

Men så en bit in i boken, in i livet kanske, blir vår protagonist mer och mer osympatisk. Han kommer till New York och ligger med tjejer. Man kan säga att han utnyttjar tjejer men man kan förklara det med att det var en annan tid. Och ett sammanhang som inbjöd till det. Även till att bli utnyttjad. Jag kan såklart gå in i det lite mer utförligt, men jag vet inte vad det skulle göra för skillnad eller nytta. Dessutom blir han mer och mer säker på sin plats i historien, rockhistorien. Och det är ju rätt osympatiskt, det är ju det jag säger.

Fast det skulle vara värre om han inte hade rätt: helt klart är Richard Hell en portalfigur i punkens och konstrockens barndom. Inte bara för det yttre heller, för att Malcolm McLaren modellerade Pistols och således punken i stort på Hells utseende och klädstil. Han kunde skriva, han kan skriva. Och han har rätt i nästan allt som rör musik och texter om musik. Ibland ter han sig lite bitter, särskilt när det kommer till Patti Smith som ”valde” Tom Verlaine i stället för honom. Och kanske även när det kommer till de andra CBGBs-banden. Han känns lite snarstucken, lite avundsjuk på deras (relativa) kommersiella framgångar. Å andra sidan motiverar han det helt och hållet konstnärligt, som en kritiker, och lever upp till det själv, hans två skivor med Voidoids låter verkligen inte som de andras skivor. Och det gör ju inte deras heller. Min poäng är alltså att de gjorde verkligen som de ville, de där som spelade, som formades, på CBGBs i mitten av 70-talet. Och oavsett det, det är ju bara smak. Jag tycker fortfarande att Television var bättre än Voidoids, även om Hell framstår som mer sympatisk än Verlaine. Ändå erkänner han Verlaines eget geni, helt och absolut skulle jag vilja säga. Och även om det är väldigt mycket bitterhet så ser jag kärleken, känner den. De är olika sorts.

(Här tänker jag hela tiden på Asterism & Obelisk, och på personliga rockgrejer, mitt eget bagage, det är inte [bara] hybris, men det är en grej som jag inte orkar prata om riktigt, förlåt att jag tog upp det.)

Sedan, var inne på det här i en kommentar till förra inlägget, tycker jag att Hell inte tar riktigt ansvar för sig själv i texten. Han är så intelligent och empatisk inledningsvis, men efterhand blir han alltså rätt så motbjudande. Jag kan inte låta bli att tro att han vill det, att det är ett medvetet grepp, att få läsaren, det vill säga jag och de som är som mig, att släppa honom, låta honom vara. Det är rätt coolt. Rätt mycket punk. Han vinkar in en, kom hit, säger han, och när man äntligen kommer så nära att man nästan känner lukten av honom,vänder han på handen och ger en fingret. Det är ju helt rätt egentligen. Han ger fingret åt den biografiska läsningen. Han ger i och med det även sig själv fingret. Please kill me, liksom.

 

Men det är det biografiska, det finaste i boken, för mig i alla fall, är att han definierar musik, vad som är viktigt med det, och hur man faktiskt kan kombinera fysikalitet med intellektualism; att man kan tänka med hjärtat, med kuken, fler tankar än en. Något jag själv alltid hävdat och försökt. Jag har alltid sökt mig till folk som gör samma, som ser på det på samma sätt. Och på sätt och vis är ju även det biografiskt. Fast min biografi då. Men det gör ingen skillnad tycker jag. Richard Hell är mer rock (eller punk, om man vill) än litteratur (precis som jag) och rock bygger så mycket mer på identifikation.

*

Nu är det höst i alla fall. Det blir antagligen bara en spelning till i år, i Göteborg torsdagen den 26/9 på Pustervik, Det är bokmässa och Teg har fest tillsammans med Galago och jag spelar med band tillsammans med Skator och Könsförrädare. Förresten, det blir inte helt dött, jag går inte under jorden eller så, det kommer dyka upp lite låtar på olika skivor, jag ska göra lite uppläsningar och kanske kör jag lite hemligt eller spontant, sådär ni vet, men jag har inget planerat.

Jag gör låtar när barnen är i skolan och kokar plättar när de kommer hem, det är planen. Blir fantastiskt.

 

Hörs eftersom, hoppas Er höst fylls med rock.